Historik för ärtskocka
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- ärtskocka eller -schocka, t. ex. 1597 (enligt Strindberg), 1638: erttskock, Lex. Linc. 1640: art-, arti-, 1664: ärteskocka, Lind 1749: erdskocka; Linné 1751: jordärtskåckor = danska artiskok, (i svenska i anslutning till ärt) från nyhögtyska artischo(c)ke, äldre nyhögtyska även ombildat till erd-, från italienska articiocco, varav franska artichaut, engelska artichoke, ombildning av äldre spanska alcarchofa, från arabiska alkharšūf (m. m.) (med artikeln al; jämför italienska carciofo); alltså ytterst av österländskt ursprung liksom spenat. Jämför liknande folketymologiska ombildningar under sparris. — Ärtskockan användes redan under antikens dagar som närings o. läkemedel, men bar då helt andra namn (forngrekiska kynára > latin cinara m. m.).
