Historik för danne-
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- danne- i danneman, dannekvinna, fornsvenska donde(s), dande(s), danne = senisländska dándi, forndanska dande(s), dande(s), av mycket omstridd härledning; sannolikast från danska, vars donde(man) kanske uppstått ur äldre dughande man (jämför fornsvenska doghandi man, fornisländska o. fornnorska dugandi maðr); härav sedan dande. Dessutom har man bland annat tänkt på lån från medellågtyska dônde, part. pres. till dôn, göra, i den dock ej uppvisade betydelse ’driftig, verksam’, varvid dock dande vore närmast kommet från danska, som skulle ha erhållit formen från frisiskan. Se senast Seip 1: 94.
