principalis, " förnämst", till exempel husbonde, arbetsgivare), den under 1740-talet i Sverige livligt debatterade frågan, huruvida folket på sina valda församlingar på lokal och regional nivå kunde anses äga huvudmans makt och myndighet(principalat) gentemot riksdagen.

Kungen var tillika den förnämste översteprästen.

Av forntida kommentatorer är Donatus den förnämste.

Jem Mason ansågs då som Englands mest förnämste ryttare.

Även till konkordatet av 1801 var han förnämste upphovsmannen.