Historik för trum
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- trum, allmänt dialektord: mule, hästnos, trut; även trumme = äldre nysvenska t. ex. Schroderus 1640; motsvarande östno. trumm detsamma (möjligen lån från sv.), egentligen = svenska dialekt trŭm, tŏom m. n., stock, trästam, avhuggen vedkubb, medellågtyska drum, drom n., ändstycke, särsk. om varpändan av väven, fornhögtyska drum, ändstycke, splittra (nyhögtyska trumm, vanligen i plural trümmer, spillra), och så vidare, av urgermanska *þruma-, egentligen: ändstycke; i avljudsförh. till fornisländska o. fornnorska þrǫmr, rand, och så vidare, av urgermanska *þramu- ~ medelhögtyska drâme, trâme, bjälke, lågtyska traam ds, varav engelska tram- i tramway, egentligen: med bjälkskenor; besläktat med latin terminus, gränstecken, ursprungligen: gränspåle, och så vidare (se termin o. trans-).
